Vad betyder Riddare?
Ordet riddare refererar till en person som tillhör en adlig klass och som är skickad att följa en kod av ära och lojalitet, ofta förknippad med medeltida tider då riddare bar rustning och red på hästar.
Exempel på användning
- Riddaren red in i den mörka skogen.
- Den modige riddaren stred mot en drake.
- Riddaren bar sitt svärd med stolthet.
- Prinsessan blev räddad av en tappr riddare.
- Riddaren bar en glänsande rustning.
- Riddaren följde sitt hjärta i striden.
- Riddaren besegrade alla sina fiender.
- Uppe på slottets torn vakade riddaren.
- Riddaren visade sin lojalitet mot kungen.
- Riddaren reste genom landet för att hjälpa de svaga.
- Slottet var beskyddat av modiga riddare.
- Riddarens trohet belönades av kungen.
- Riddaren red ut i gryningen för att möta sin öde.
- Riddaren bar stolt sitt vapensköld i striden.
- Riddaren var känd för sin ädelhet och mod.
Synonymer
- krigare
- kämpe
- edsvuren
- väpnare
- ryttare
Antonymer
- Bonde
- Knekt
- Adelsman
- Krigare
Etymologi
Ordet riddare kommer från fornsvenska ridare, som i sin tur härstammar från det fornnordiska ordet ryðari. Ursprungligen syftade det på en beväpnad och beriden stridsman eller krigare under medeltiden. En riddare var en adelsman som hade fått en riddartitel och som ansågs vara en skicklig krigare och följde en specifik riddarkodex. Under senare tid har betydelsen av ordet förändrats och numera används det oftast i en historisk eller symbolisk kontext för att beskriva en modig eller ädel person.
likvid • seraf • nod • tempel • tempel • ful vana • kort varsel • ruelse • trolldom •