Vad betyder Irra?

Irra är ett verb som används för att beskriva en handling där någon går vilse eller rör sig i en oklar riktning utan att hitta rätt väg eller destination. Det kan också användas i överförd betydelse för att beskriva förvirring eller chaotic handlingar.

Exempel på användning

• Det är lätt att irra bort sig i den stora staden.
• De irrade runt i skogen tills det blev mörkt.
• Kom inte och irra runt här på kontoret, gå och jobba istället.
• Jag irrar ibland bland alla mina papper på skrivbordet.
• Hur kunde du irra bort ditt pass när du skulle resa?
• Hon irrade omkring på stan utan att veta vart hon skulle.
• Vad är det för fel på din GPS, den har irrat bort oss.
• Man kan lätt irra bort sig på den stora flygplatsen.
• Det är lätt att irra sig bland alla olika vägar i skogen.
• Jag hade irrat bort min plånbok och hittade den i tvättmaskinen.
• Efter att ha irrat runt i butiken hittade jag äntligen det jag letade efter.
• Barnet irrade omkring på lekplatsen och letade efter sin leksak.
• Att irra bort sig på den stora festivalområdet var lätt, det var så stort.
• Han irrade runt i lägenheten och kunde inte hitta sina nycklar.
• Vi irrade runt på den gamla begravningsplatsen och läste gravstenarna.

Synonymer

• vandra
• snurra
• flänga
• snubbla
• farera

Antonymer

• Hitta
• Riktning
• Klart
• Förvirra

Etymologi

Ordet irra kommer från det fornnordiska ordet erra, vilket betyder gå vilse eller vandra omkring på ett förvirrat sätt. På svenska används ordet irra främst för att beskriva att man är förvirrad eller osäker i tankar eller handlingar.

adressera • tycke • artificiell • petig • trankil • ivra • lugg • korrelera • framkalla • separat •