Vad betyder Befogenhet?

Befogenhet betyder rätten eller auktoriteten att utföra en viss handling eller beslut. Det kan också referera till den befattning eller position som ger en person specifika rättigheter eller ansvar.

Exempel på användning

• Befogenheten att fatta beslut ligger hos ledningen.
• Polisen har befogenhet att utföra gripanden.
• Regeringen har delegerat befogenheter till olika myndigheter.
• Den nya lagen ger polisen utökade befogenheter.
• Skolans rektor har befogenhet att besluta om disciplinära åtgärder.
• Domstolen har befogenhet att döma i rättstvister.
• Det är viktigt att respektera chefens befogenheter inom företaget.
• Lagen reglerar myndigheternas befogenheter och skyldigheter.
• EU har befogenhet att besluta om gemensamma regler för medlemsländerna.
• Medarbetarna bör vara medvetna om sina befogenheter och ansvar på arbetsplatsen.
• Det kravet överstiger mina befogenheter som försäljningschef.
• Befogenheten att skriva under kontrakt är förbehållen VD.
• Politikerna har befogenheter att anta lagar och regler för samhället.
• Det är viktigt att förstå vilka befogenheter som ingår i ens arbetsuppgifter.
• Brandmännen har befogenheter att ingripa vid bränder och olyckor.

Synonymer

• Behörighet
• Rättighet
• Mandat
• Auktoritet
• Fullmakt

Antonymer

• makt
• rättighet
• auktoritet
• behörighet
• privilegium

Etymologi

Ordet befogenhet är sammansatt av de två delarna be- och fogenhet. Prefixet be- har betydelsen av att tillåta eller ge tillstånd, medan fogenhet syftar på förmåga, skicklighet eller rätten att utföra något. Således kan befogenhet etymologiskt ses som en förmåga eller rättighet att få utföra något.

metronom • gudom • delge • polarisering • rumlare • radikal • hycklare • florera • slinga •